Raoul Wallenberg var svensk!

Återigen har mer eller mindre statsanpassade israeliska forskare förringat Sverige andligt. Jag säger det en gång för alla, Raoul Wallenberg var svensk!

Dessa israeliska forskare borde ta och läsa en bok. Jag föreslår att de börjar med att läsa boken ”Livlinan” av Lennart Rasmusson.

Roger M. Klang

Kategorier: Bok om andra världskriget, Deutschland, Germany, Israel, Kristna Värdepartiet, Politics, Tyskland | Etiketter: | Lämna en kommentar

Påtvingad ledningsmetodik

Försvarsplanering

Överstelöjtnant Ola Palmqvist vid Markstridsskolan har bland flera försvarsdebattörer vid FHS argumenterat för att det svenska försvaret har avvikit från det uppdragstaktiska tänkande som vi hade så sent som vid 1990-talets början. Palmqvist menar att den svenska uppdragstaktiken och ledningsmetodiken, har påverkats av franskt inflytande från mellankrigstiden och amerikanskt inflytande under senare delen av det Kalla kriget, så att vår uppdragstaktik och ledningsmetodik numera skiljer sig avsevärt från den tyska på flera avgörande punkter. [1]

Utan att ha särskilt stor medborgerlig insyn i Försvarsmakten så törs jag säga att det beror på att den svenska försvarsmaktsledningen planerar för ett utgångsläge. Kanske på grund utav en högre press på oss från omvärlden än under tidigare epoker. Men det har den negativa följdverkningen att när försvarsplanerarna planerar övningar, att vissa aspekter sker under hemlighetsmakeri därför att övningen avser stridsförlopp på annan ort, t.ex. stridsscenarier på Gotland som övas i Skövde. Öppenheten sträcker sig inte så långt att man släpper informationen om att denna övning avser initial strid på Gotland alt. strid i Norrland. Man anser kanske att släppa sådan information skulle medföra att främmande makt skulle kunna studera vårt agerande och räkna ut hur vårt utgångsläge för strid på Gotland ser ut och kanske även var våra förband initialt kommer att befinna sig på ön. Gotland har speciella förhållanden som en relativt smal mellanstor ö med ojämnt rutmönstriga skogspartier varvade med betesmark eller jordbruksmark. Det finns bra ett fåtal vägar på Gotland som leder från de större hamnarna till Visby. Luftnedsläpp av förband på Gotland kan bara ske effektivt en masse på ett fåtal ställen. Det är därför som det svenska hemlighetsmakeriet blir helt fel. Det hade varit bättre om försvarsmaktsledningen hade varit öppna till sina soldater och officerare om vad syftet med övningarna är, att planera och justera och planera igen för initial strid på framför allt Gotland.

Eftersom man inte vill alarmera den tänkta motståndaren, men mest på grund av att förbandens geografiska lokalisering inte alls överensstämmer med de mest utsatta regionernas geografiska lokalisering i rummet, förlägger man alltså övningen på annan ort (Skövde) än där insats förväntas att sättas in i en skarp situation.

Von Moltke sade; ”Ingen plan överlever den första kontakten med fienden”. Men jag vill lägga till att den som inte planerar sitt eget utgångsläge överlever inte den första kontakten med fienden. Och det är detta som försvarsmaktsledningen gör. För tidigt? Det låter jag läsaren av min text avgöra själv.

Skillnaden mellan svenskarnas situation idag, och tyskarnas situation i Nazityskland, är att tyskarna planerade för ett angreppskrig med mycket större resurser. Det är en helt annan sak än att planera för försvarskrig med små resurser, som vi svenskar är tvingade till. En angripare som har en fientlig omvärld kommer att få svårt att planera för ett allomfattande angrepp om inte alla länder har identiska avstånd, identiskt klimat, miljö, terräng och markförhållanden. En försvarare som Svenskarna försvarar i alla fall ett Sverige med fixa avstånd med en given terräng, om än att vi har flera klimat med olika miljö och markförhållanden beroende på årstid och väder. Men det kan man oftast planera för och ha råd med att täcka in i sin planering. Fast ingen kan slåss mot alla samtidigt, inte ens USA.

Att vi planerar vårt utgångsläge behöver inte betyda att försvaret blir ineffektivt. Men man är tvungen att planera sitt utgångsläge. Personligen är jag alltid beredd på att bli påhoppad på stan. Jag har planerat några få första drag i mitt huvud. Men jag planerar inte vidare utan förbehåller mig möjligheten att agera situationsanpassat efter att jag har agerat ut de här taktiska dragen. Även nazityskarna planerade sitt angrepp mot Sovjetunionen. De planerade i förväg vilka vägar de skulle ta med vilka fordon. De hade skaffat ett underlag för vilka broar som var bärfasta för tunga stridsfordon och var man kunde korsa vattendrag i övrigt. De planerade för att utnyttja järnvägsnätet. De hade planerat minutiöst ett halvår i förväg för vilka åtgärder de skulle ta till under den närmsta tiden efter inledningen på Operation Barbarossa. Att tyskarnas framgångsrika planeringsmetodiska taktiska och operativa tillvägagångssätt kunde fortgå så länge berodde på Stalins tidigare utrensningar av dugliga officerare i Röda Armén. Det som var fel med sovjeternas operationsplaner var att de inte hade planerat för försvarsstrid. De hade planerat för offensiv.

Defensiv krigföring har tyvärr den egenskapen att den blir schematisk i inledningsfasen, på samma sätt som ett angreppskrig blir. Men det är naturligtvis lättare att föra krig dynamiskt, även i inledningsfasen, när man driver ett angreppskrig. Någonting har gått galet om försvarsstaben lägger sig i taktiska beslut när striden väl har satt igång. Men så länge som stabsofficerarna inte ger direkta taktiska order till förbandschefen, så är det förbandschefen som leder på plats som bär skulden om han inte tar egna initiativ. Men det gäller att som högre chef väga sina ord på guldvåg. Och det gäller för lägre chef att tolka med förstånd.

Fientligt luftnedsläpp av medeltunga fordon

Gotlands landskap med växelvisa skogspartier gör att det bara finns ett begränsat antal ställen där man i mängd sekventiellt kan luftnedsläppa medeltunga fordon säkert. Ett av dessa ställen är vid Visby flygplats, det kan vara bra att hålla i minnet. Jag har studerat Eniros kartbilder och kommit fram till att man vid varje möjligt luftfällningsställe på Gotland troligtvis endast kan fallskärmsfälla två lättare stridsfordon per fällande IL-76 flygplan säkert, eftersom man på dem flesta ställen kommer att få högst 20 sekunder på sig per fällningsställe om flygplanet flyger i minimala 370 km/h, och helt öppna ytor på ön oftast utgörs av en sträckning på maximalt 1,2 kilometer x ~650 m. Men det är inte optimalt att inte utnyttja hela lastförmågan hos en IL-76. De möjliga fällningsplatserna kan vara nog så utspridda i rummet. Man kan knappt vid någon fällningsplats flyga in med fler än fyra IL-76 sida vid sida, med 50 m mellan vingspetsarna. Fast på ett ställe vid Burgsvik på sydöstra Gotland finns en minst 3,33 km lång och 600 m bred luftnedsläppningssträcka. Detta är ett mycket troligt nedsläppsställe av BMD-4:or m.m, för IL-76:or som kan flyga i skytteltrafik. IL-76 har bara en enkelspårig nedsläppsräls inuti kroppen. Vi bör tidigt, före en eventuell fientlig ockupation av Gotland inleds, deployera ett par RBS 70-system vid luftnedsläppningssträckan vid Burgsvik, en i varje ände. En fiende måste också vara beredd på att flyga in mot de olika fällningsplatserna ifrån olika riktningar och på olika djup mot Visby till. Är en nedsläppsplats ideal för fienden med tanke på miljön, vägar och förmodat mål, så bör platsen eller vägen som leder därifrån till t.ex. Visby punktmarkeras med förband med pansarvärnsvapen. Vi bör också fastställa ideala platser för fallskärmshopp av den svenska 32.Underrättelsebataljonen inför deras designerade uppdrag.

Förbandschefen måste veta när han ska bryta utgångsläget och radiotystnaden och börja strida enligt uppdragstaktiska och rörliga principer

Vare sig man planerar för angreppskrig eller försvar, så måste förbandschefen ha känsla för när utgångsläget är förbrukat därför att fienden har lärt sig att motverka vår taktik, och man ska övergå till att använda sig av uppdragstaktiska rörliga principer. När vi går över till en mer rörlig krigföring så kanske, eller kanske inte, hamnar vi i ett litet underläge. Det får inte vara fråga om att försvarsstaben ska styra det taktiska förloppet på slagfältet.

Att taktisera i strategi är på det stora hela taget inte möjligt om man ska leda efter uppdragstaktiska principer. Ska generalen taktisera så gör han det bäst genom att begränsa sig till att se till att styrkorna är utbildade för att utgångsgruppera sig enligt förrekade multipla platser och att i fredstid se till att Försvarshögskolan lär ut moderna och användbara uppdragstaktiska principer, sina egna eller andras. Han kan också analysera utgången av en sammandrabbning för egen input inför nästa match.

Att ha ett utgångsläge är inte samma sak som att vara befäst. När man är befäst så är man fast i sin stridstaktik, men ser man till att ha tillräckligt med utgångsvägar och angreppspunkter mot ett fientligt taktiskt angrepp så behöver inte ett utgångsläge vara ett recept på undergång. Naturligtvis så är det en avgörande faktor att man har medel mot angrepp från alla riktningar inklusive från luften. Annars kan man inte göra skillnad mot en välövad och välutrustad fiende.

Man bör göra skillnad på utgångsläge och befäst position. Ett utgångsläge kan spolieras av en välunderrättad fiende, men en befäst position kan lättare utplånas av en välunderrättad fiende. Det krävs alltid någon form av startgropar för varje försvarsmakt (och angripare), så man kan inte eliminera utgångsgrupperingar helt hur mycket man än försöker, man kan bara flytta dem tillbaka tills man når hemmabasen. Hur svårt blir det då att utplåna förbandet? Det är en retorisk fråga.

Exempel på taktiska tillvägagångssätt som inte är direkt situationsanpassade

Även om man måste känna terrängen så räcker det ofta med en okulär överblick över den terräng som föreligger för att man ska kunna taktisera med mindre förband. Man får inte låta terrängen låsa sitt eget dynamiska tänk, man bör alltid tänka fristående från terrängen, och med det vill jag ha sagt att terrängen är fix och måste komma i andra hand, alltså vara ad hoc till det som främst är ett dynamiskt möte mellan två taktiker på var sin sida av kampen. Med andra ord, det finns bara en given miljö, men det kan finnas flera taktiskt alternativa tillvägagångssätt för att få ett övertag, för den som letar. Man kan tillämpa OODA-loopen (Observe, Orient, Decide, Act), kanske med tillägget kommunikation före man beslutar sig och återanknytning och stand-off före man agerar. Men då består hela agerandet av eldledning.

  1. Vid försvar gäller det att välja en miljö antingen för en föredragen strid eller som strongpoint, där man kan minimera alternativa angreppsvinklar mot våra egna förband t.ex. genom att utnyttja terräng, höjder eller genom att fortifiera sig, samtidigt som man ser till att ha en utväg, om nödvändigt genom att avdela trupp till platsspecifika punktmarkeringar mot lokala angreppsvinklar.
  2. Vid angrepp gäller det att hitta alternativa och multipla angreppsvinklar med givna vapensystem och skära av motståndarens utvägar, t.ex. genom att avdela trupp eller göra en omskärning, kanske alltihop tillsammans.

Begreppen rörlighet och terräng existerar endast i symbios, men rörlighet har en något större tyngd. Med detta menar jag att fantasin måste vara frikopplad från dogmer som; ”håll kullen till siste man” eller; ”ta kullen till varje pris”. För detta synsätt hittar jag stöd hos Clausewitz. Det gäller i än högre grad i dagens krig när vi har helikoptrar och flyg, men framförallt SUAV:er, som vid tillfällen kan ersätta observationshöjder.

Tyskarna brottades med samma problem

Ola Palmqvist redovisar på KKrVA:s blogg för en sägen frambragd av Clausewitz, Moltke den äldre och Kronprins Friedrich Karl, som går så här; ”Min herre, konungen gjorde er till major för att han trodde att ni förstod när ni inte skulle lyda order.”

Det visar ju på att preussarna brottades med samma problem som vi ställts inför, under den här epoken i alla fall.

Tyskland är idag ett defensivt land. Men de har trots allt ett mycket större försvar än vad Sverige har idag. Det ger säkerligen ett utslag på vald taktik. Men om en defensiv försvarsmakt inte planerar för ett utgångsläge, vilken kräver planering, då har man ingenting som försvar av riket. I så fall avundas jag inte tyskarna. Även taktiker är tvungna att anpassa sin taktik efter faktiska förhållanden. Även en taktiker planerar ju. Han använder sig av rekognosering, spaning, planering, emittering och uppsnappande av signaler och radiotrafik, och han agerar på det. Skulle man använda sig av taktik utan att ta någon som helst hänsyn till miljö, topografi, terräng och markförhållanden, så skulle man hypotetiskt sett lika gärna kunna lämna larvbandsspår i snön och avslöja sitt bakhållsställe, skjuta rakt in i en kulle, köra in i tät ekskog och få motorstopp, eller fastna med fordonen i lervälling. Jag tror mer på att det är de motställda förbandschefernas grad av självinsikt, kognitiv förmåga och professionalism som avgör stridens utgång mer än någonting annat kanske.

Jag kan bara säga att om inte våra officerare lyckas med att föra strid på ett framgångsrikt sätt, så har man helt fel urvalskriterier för våra soldater och officerare. Då får de börja tänka om på den punkten, för då har de helt fel. Det var inte så förr i alla fall.

Bewegungskrieg

Bewegungskrieg går ut på att koncentrera största möjliga styrka mot ett enda mål, dvs. infanteri och i synnerhet infanteriets tunga vapen, artilleribatterier med observationsposter, pansar, ledningscentraler, reserver eller underhåll med installationer. Målkategorierna för pansarförbanden är hämtade från tyskarnas armémanual Truppenführung, skriven av General Ludwig Beck (f. 1880, d. 1944). Armémanualen var dock sannolikt skriven före framarbetandet av Blitzkriegstaktiken, dvs. den delen av boken skrevs före 1935. Men trots det talar boken om att positionering till pansaruppsamlingsplatser måste säkras och döljas för att underlätta överraskningsangrepp och att stridsvagnsenheter ofta kör fram till samlingsplatsen på diversifierade vägar, i spridda grupper eller under skydd av mörkret eller dimma. Dock så talas det inte i övrigt om någon exekutiv operation i manualen, som med rätta skulle kunna kallas blitzkrieg, utöver att överraskningsmomentet är en av de mest viktigaste förutsättningarna för lyckade stridsvagnsoperationer.

Dessa målkategorier skiljer sig egentligen bara från vår påtvingade Ledningsmetodik på ett enda sätt. Målkategorierna ovan utgör inte fixa mål för en angripare utan de kan angripas växelvis, men en försvarare med ett utgångsläge måste hålla sig dold och målinrikta sig mot förväntade närmande förband på ett sätt som inte möjliggör flexibilitet bortsett från att man kan använda sig av flera typer av vapensystem i ett samordnat angrepp. Det är inte helt sant för man bör kasta in egna jägarförband på djupet, för att orsaka systemkollaps och möjliggöra stand-off insatser med t.ex. artilleri och flyg med kryssningsrobotar. Men en försvarare vet med ganska stor säkerhet att det han kommer att möta först är stridande förband. Därmed kan han inte heller orsaka systemkollaps med bakhållsstyrkan. Dessutom så blir han en Sitting duck om han inte lyckas förbli dold innan insats. Det är således alltid fördelaktigare att vara en angripare som hela tiden är i rörelse. Vi bör motverka det ojämlika förhållandet genom att våra jägarförband visar uppdragstaktisk aggressivitet djupt in mot fiendens huvudstyrkor redan från dag ett för att jämna ut de dåliga oddsen som alltid kommer med att vara försvarare i alla fall i det initiala skedet.

IDF, Israel

Israels potentiella fiender är alla landväga grannar till Israel, Iran är det indirekt. Det gör att det är mycket mera aktuellt för israelerna att bedriva både en initial och en utdragen uppdragstaktik från dag ett. Eftersom fienderna är landväga grannar så har fienden mycket större möjlighet att genomföra ett överraskningsangrepp likt ”Yom Kippur” 1973. Svenskarna har valt en annan lösning eftersom vi har en eller två länder och ett hav mellan oss och fienden, att slå fienden redan till havs och att förneka honom deployering av stridsfordon i närheten av hamnar. Ja, låt oss vara krassa, historien under vk2 riskerar att upprepa sig. Inte så mycket på grund av vårt val utan mer på grund av våra grannländers val. Coronamobbarna knuffar ut oss i kylan och vi riskerar att bli avtrubbade gentemot våra grannländer. Vi har åtminstone en teoretisk möjlighet att bygga upp med förband på Gotland eller i Skåne innan fiendens förband har hunnit landsättas där eller åtminstone simultant med en fientlig landsättning. Det är nog en simultan landsättning kombinerad med en allmän inkallelse av yrkessoldater och officerare samt en mobilisering av våra Nationella Insatsförband vi sätter våra förhoppningar till.

”Gud är svensk”

Trots allt visade vi framfötterna i Afghanistan, där vi hade förhållandevis få förluster trots att vi tidvis var i ganska intensiva strider var och varannan dag. Norrmännen sade om oss; ”Gud är svensk”. Jag vet inte om vi hade så få förluster för att vi grep initiativet. Vi visade även framfötterna när det gällde insurgenternas minutläggning. Det problemet slutade man att rapportera om i media. Men minproblemet var en annan typ av problem som vi måste lösa. Och det gjorde vi nog. Jag tror inte att vi är så malplacerade som Överstelöjtnant Ola Palmqvist vill få det till.

Ola Palmqvist ska ha en eloge för att han lyfter den här frågan om uppdragstaktik och ledningsmetodik i ett diskussionsforum som KKrVA, för utan diskussion kan vi inte gå framåt. Jag hoppas att ni befordrar den här Ola Palmqvist, för han har helt rätt inställning. Eller kanske jag hellre skulle säga att jag hoppas att ni inte befordrar den här Ola Palmqvist, för han har helt rätt inställning.


[1] https://kkrva.se/uppdragstaktik-en-svensk-papperstiger/

Kategorier: Kristna Värdepartiet, Ledningsstyrning, Uppdragstaktik | Lämna en kommentar

Gotlands HV

Utnyttja HVs kännedom av lokala miljöer

HV på Gotland har förvisso dedikerade skyddsuppgifter av hamnar och flygplats m.m. som uppdrag. Men jag tycker att Försvarsmaktens stående förband borde ta tillvara Gotlänningarnas områdeskännedom, topografikännedom, markkännedom och terrängkännedom på ön, genom att i varje nationellt förband, eller åtminstone i utvalda förband, förvärva en infödd gotländsk ”stigfinnare” ur HV för att underlätta uppdrag för de enskilda nationella förbanden och dessas chefer. Tillvägagångssättet kan användas i alla svenska regioner, inte bara på Gotland.

Reducera friktionen

I Afghanistankriget så var en av talibanernas främsta fördelar att de kände topografin, bergsområdena och terrängen på ett helt annat sätt än vad våra förband kunde göra. Därmed visste de i förväg vilka platser som var lämpliga för att ligga i bakhåll vid, och de hade flyktvägarna utstakade. De måtte ha sparat mycket tid tack vare deras kännedom av landskapet och miljöerna. De visste samtidigt att våra förband var vägbundna. Om man följer mitt råd och inför konceptet med ”stigfinnare” i försvarsmakten så kommer ”Krigets friktion” att vara ännu mer till vår fördel gentemot ryssarna genom att friktionerna för våra förband minimeras tack vare tidssparande åtgärder inom området spaning och orientering, samtidigt som fiendens respons försenas eller omintetgörs tack vare fiendens spaningssvårigheter och vår kännedom om ön. Risken blir också mindre att vägledaren från HV omedvetet leder våra förband in i ett fientligt bakhåll, samtidigt som vägledaren vet var våra förband bäst kan ligga i bakhåll och om de är vägbundna deployera vapensystem eller rasta. Våra förband behöver kanske inte ens använda sig av röjande UAVer för spaning, i den mån de har några UAVer.

Infödda spanare i nationella förband

Föreställ dig ryska förband på Gotland och ett svenskt tillvägagångssätt som jag beskriver nedan. Ryska förband försöker först att leta upp våra förband genom markspaning, UAV-spaning och helikopterspaning. Detta tar tid och kräver att deras standoff vapensystem kan sättas in närmast omedelbart efter spaningsmomentet. I det fall det rör sig om en attackhelikopter så sker responsen i vilket fall som helst nästan omedelbart. Men vi kan lättare hålla oss dolda vid alla moment, inklusive uppmarsch, tack vare den infödde vägledaren. Rör det sig om rysk UAV-spaning eller helikopterspaning så är detta även röjande för ryssarna. Vår respons kan med en infödd gotländsk stigfinnare/vägledare kanske ske snabbare och med en säkrare utgång för oss. Det betyder att chansen är större att de ryska styrkorna laggar efter i sin respons på vår respons och vi har därmed tagit oss innanför deras beslutscirkel. Våra snabbare förflyttningar reducerar dessutom effekten av ryssarnas antagliga mantalsövertag. Svårighetsmomenten för befälet blir också reducerade och befälet kan koncentrera sig på hur, var och när man bäst kan slå ut de fientliga förbanden och behöver inte tänka så mycket på det egna förbandets orientering i rummet. Befälet kan agera snabbare och kontinuerligt utan extra tidsavbrott. Men inte minst viktigt är att våra dedikerade förband (i realiteten plutoner med uppgiften att placera sig i bakhåll vid valda vägavsnitt) spar energi och inte konstant behöver vara på helspänn. Den gotländska vägledaren kan ha uppgiften att till befälet markera på en topografisk karta vilken väg som förbandet har tagit och, i samråd med befälet, vilken väg förbandet ska ta för att hitta mål t.ex. med insats med granatgevär.

Synergieffekter

För att tillvägagångssättet ska bli möjligt så bör man redan idag göra ett utskick till alla gotländska HV-soldater med en förfrågan om vilka områden den personen känner som sin egen ficka och kan peka ut på en topografisk karta. Kartan ska vara av modell större eller i samma storlek och typ som den karta som används i fält, som skickas med i utskicket och som HV-soldaterna sedan ritar in ringar runt de områden som de har grundlig kännedom av och skickar tillbaka till berörda myndighetspersoner tillsammans med sitt namn och sin tjänsteroll. Sedan tilldelar FML valda HV-soldater deras stigfinnaruppdrag vid övning och vid krig, i enlighet med HV-soldaternas kännedom om delar av ön och enligt den krigsplanering som förhoppningsvis redan ägt rum i FML. En bra synergieffekt är att vi integrerar HV med de stående nationella förbanden genom dessa kontaktytor. Vi kan också avdela en soldat, för varje rekvirerad HV-soldat till de nationella reguljära förbanden, för att förstärka HV med deras skyddsuppgifter på Gotland.

Laserradar och sensorsystem

En ytterligare tilldelad uppgift är att man bör utbilda den dedikerade HV-soldaten i principerna för funktionerna hos laserradar, NVG, laseravståndsmätare, NIR, IR, termisk imaging, spaningsradar och millimetervågsradar och möjlig detektionskänslighet, och att HV-soldaten får i uppdrag att också bedöma den omgivande terrängens sensorgenomträngbarhet för fiendens sensorer och lasrar, och leda förbandet den säkraste framkomliga vägen mot målet.

Det kan i vissa lägen vara svårare att dölja sig från flygande plattformars sensorsystem, än det är att dölja sig från horisontellt riktade sensorsystem, men det kan också bli svårare att dölja sig från horisontell spaning med genomträngande sensorer. Man skulle i princip kunna sätta en allmän gräns för ett minimalt skogsdjup att befinna sig på, men i praktiken så måste HV-soldaten ta mer hänsyn till skogstäthet och lövverk snarare än skogsdjupet. Men det blir inte en fråga om en exakt vetenskap, HV-soldaten behöver bara ha ett hum om vad som utgör ett troligen skyddande lövverk. Det finns inget hundraprocentigt skydd, allt man kan göra är att reducera riskerna.

Ryska attackhelikoptrar

Delar av det fientliga tillvägagångssättet på Gotland är förmodligen att skaffa sig ett basområde i och ta sig från hamn i öster till Visby med flygplats i väster. För att motsidan då ska få någon glädje av sina attackhelikoptrar så måste dessa flyga i anslutning till vägarnas sträckning, som alla strålar samman i Visby, av tre anledningar:

  1. Dels behöver de spana.
  2. Dels så måste de finna måltavlor för att överhuvudtaget göra någon nytta utöver spaning.
  3. Och dels så måste de skydda sina egna avancerande pansarfordon.

Ovanstående kan vara värt att hålla i minnet. Utan influget luftvärn av typ RBS 70 på ön så innebär det onödigt stora risker för våra förband att använda sig av vårt eget vägsystem, åtminstone de större och rakaste vägarna från Visby till deployeringsplats i öster. Det innebär också mycket större risker för våra granatgevärsplutoner med måltavla stridsfordonskolonner.

Kategorier: Bok om andra världskriget | Etiketter: , | Lämna en kommentar

F-17:s Julgransflygning över Skåne den 16 dec. 2020

Fotograferat när JAS-planen flög över Stadsparken i Lund

Är det extratankar som hänger undertill? Behövs det ens för en begränsad tur med Jas 39 Gripen över delar av Blekinge, Halland, Skåne och Småland? Jag gissar för extra säkerhet och kanske för att JAS-planen flyger ganska lågt över de orter som är utvalda för en överflygning. Jag gissar kanske 3.000 meter över markytan och då går det åt mer bränsle. Jag lyckades fånga åttaplansgruppen på en av mina fem eller sex tagna bilder ganska bra, men till priset av att jag missade hela händelsen live på ett sätt som jag inte hade gjort om jag hade lagt ifrån mig kameran, eftersom hela händelseförloppet inte varade i mer än några sekunder.

Kategorier: Bok om andra världskriget | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Algoritmer för mobiltelefoner

Jag har studerat och jämfört min specialanpassade reklam på framförallt min Androidtelefon med mina inköp på nätet men också i butiker och storköpscenter. Jag kom fram till att, för att ta exemplet med mitt vanligen besökta storköpscenter, jag får reklam för särskilt anpassade varor i min mobil på de sajter jag vanligen besöker i min mobil, baserat på var i affären jag har stått stilla under den senaste inköpsrundan och de varor som finns på dessa ställen. Jag uppmuntrar alla läsare av detta att göra samma experiment.

Jag har också förstått att kameran på min mobil, och sannolikt även mikrofonen på samma enhet, kan se eller höra den omgivning som jag för tillfället håller telefonens fram eller baksida riktad emot. Hur vet jag det? Jag har t.ex. plötsligt fått reklam från kennlar strax efter att jag pratat med folk om hundraser. Det finns andra exempel också. Om vi ska ta det där med kameran i mobilen så har jag fått en många gånger upprepad reklam för medel eller salva mot artros. Jag har eller har haft ett svullet knä, vilket jag aldrig talar om med andra människor så det kan inte ha varit mikrofonen och det kan inte ha varit det att jag har köpt medel mot artros eller liknande, för det har jag aldrig gjort. Behöver jag tala om att jag när jag har handlat i olika butiker som Brothers och Dressman, får anpassad reklam från respektive butik en tid efteråt. Jag är ensamstående och jag får ofta reklam för olika dejtingsajter. Jag får alltid reklam i mobilen på studs för sömnmedel när jag går upp väldigt tidigt. Jag är en strategisk rådgivare så jag får ofta reklam för The World War Strategy game. När jag köper och äter mycket godis och dricker mycket läsk så får jag anpassad reklam för Long Life Health. ”Mobilen” vet att jag är medlem i Astronomiska Tycho Brahesällskapet. Särskilt på de israeliska nyhetssajter jag besöker förekommer detta utstuderade tillvägagångssätt. Jag hänger inte på amerikanska nyhetssajter.

Tillåt mig tvivla på att myndigheter som SÄPO inte utnyttjar en sådan resurs. Allt går tillbaka till USA och deras spioneri på människor, organisationer, institutioner, företag, myndigheter och politiker i andra delar av världen än USA, UK, Canada, Australien, Nya Zeeland och Israel, enligt Edward Snowdens läckta dokument. Att använda algoritmer i mobilen för att spionera på oss andra är ett relativt nytt fenomen. Det var inte Trump som började med det, det var Obama som slipade sitt spioneriverktyg NSA genom Prism surveillance section 702 program, och troligtvis startade det trevande redan under George W Bush. Svenska myndigheter hade inte något riktigt val annat än att hoppa på tåget, men jag ser ingen svensk myndighetsperson fälla några tårar över det, tvärtom så välkomnades verktyget med öppna armar. Du vet inte vilken koll USA och storebror har på dig Svensson. De vet precis vad du gör, var du gör det och när du gör det. Normalt så sköts allt sådant av algoritmer, men om du är en offentlig person som jag så kan det säkert hända att du blir skrutinerad av en faktisk person, särskilt när SÄPO är inblandat. Om du tror att du ska komma undan integritetskränkande algoritmer i Androidtelefoner bara för att du köper en Huawei-telefon så tänk igen. Du får bara en ännu mer utstuderad övervakare. Det är inbyggt i hårdvaran och du har sannolikt själv godkänt spionaget mot dig själv. Har du läst allt det finstilta när du ska godkänna en app? Jag trodde väl inte det! Men det kvittar egentligen att du inte studerat det finstilta för de meningar som ger Amerikanska myndigheter möjlighet att veta allt om dig är tvetydigt skrivna och du har redan godkänt det. Att de samlar in information om dig är inte tvetydigt skrivet, det är de öppna med. Men i vilket syfte framgår inte tydligt när det berör amerikanska myndigheter. Ibland måste man godkänna villkoren för att telefonen ens ska kunna fungera optimalt. Jag rekommenderar Sydkoreanska Samsung om du vill försöka komma undan spionage mot dig. Fast kanske inte ens det funkar, eftersom Samsung använder delar Made in China.

Roger M. Klang

Kategorier: Bok om andra världskriget | Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.