Förhandspeek

I slutet av augusti 1942 var Stalingrad omringat. Det följdes av ett bombardemang av Luftwaffe mot staden, sektor för sektor. Sannolikt så bombade tyskarna Stalingrad för att underlätta för Wehrmacht när de gick in i staden genom att utjämna stadslandskapet, även om detta kunde slå tillbaka mot dem själva om fienden bet sig fast på plats i de nybombade kvarteren. Flygchefen Wolfram von Richthofen yppade sig: ”Armén sviker. Vi sätter in mycket omfattande bombanfall mot begränsade områden av staden, och sedan anfaller armén med bara hundra man!” Han förstod inte att även om man bombade staden sektor för sektor så kunde man inte taktisera med stora styrkor på grund av stadskrigföringens natur, åtminstone inte om man skulle hushålla på sina styrkor. Gatorna och ytorna man ofta tvingades att avancera på var smala och långa och avskräckande. Men raserade tegelfasader begränsade framkomligheten för pansarfordon skulle det visa sig. Fast den tyska 6.Armén var ingen pansararmé om än att den var knappt motoriserad. Inte för att det behövdes någon fullständig pansararmé inne i staden. Troligtvis så var det Friedrich Paulus som hade begärt bombningarna av staden av taktiska skäl. Den 6.Armén följde därefter upp med framstötar mot Stalingrad från Nordväst, och den 4.Pansararmén från Sydväst. Då antar man att miljön Sydväst Stalingrad var gynnsammare för pansar, men så var det inte. Ravinkantade vägar slingrade sig upp mot ett antal höjder vid de sydvästra infarterna, för området Väster om staden genomkorsades av djupa raviner med biflöden till Volga. Hade Hitler tänkt efter grundligare så tycker man att han skulle nöjt sig med att erövra eller bomba sönder traktorfabriken i norra Stalingrad och runt staden skära av sovjeternas drivmedels- och underhållsleder på floden Volga, och skära av järnvägsförbindelserna norrut från Stalingrad till Moskva istället.^[1] Tyskarna skar till lands av järnvägsförbindelseleden. Men det fanns ett uppenbart problem för Wehrmacht med brytandet av dem ryska oljeförsörjningslederna på floden Volga utan Luftwaffes kontinuerliga hjälp. Vid de norra och södra delarna av staden Stalingrad i floden Volga låg nämligen flera stora öar som delade floden i flera bifloder som sedan gick ihop igen. Säkert så ville inte Hitler binda upp Luftwaffe vid Stalingrad längre än nödvändigt. Kanske en av anledningarna till att tyskarna envisades med att göra framstötar inledningsvis in i den svårtillgängliga, men märk väl smala staden, med pansar var att de ville använda pansarfordonens eldrör mot de oljespäckade pråmarna. I den södra delen rann ett tvillingflöde i en krök från staden Stalingrad och flera mil österut runt en enorm ö. Det var lätt för de flatbottnade oljepråmarna att navigera vägen till öster om öarna. I mitten av det långsmala Stalingrad däremot, så var det fri sikt och som bonus låg Centralstationen bara några kvarter Västerut. Skulle Volga skäras av effektivt av Wehrmacht så borde det ske där. Dessutom så var Volga smalare längs med det Nord-Sydgående Stalingrad, jämfört med de flesta ställena norr om Stalingrad där floden var bredare. Det synes alltså som om den taktiska doktrinen med rörlig krigföring har ställts mot de taktiska begränsningarna genom miljön. I stadskrigföring kan mindre och väl förberedda försvarande förband i källare och i kulvertar göra skillnad mot större framryckande förband i tunnelformade framryckningsvägar, gator och dödsfållor. Efter två månaders hårda strider var nio tiondelar av staden erövrad av tyskarna. Men det var inte inne i staden som slaget skulle avgöras utan ovanför och utanför staden inom en radie av 150 km. Hitler lyckades till en början med sitt projekt Stalingrad och kapade sovjeternas oljeleveranser på pråmar norrut på floden Volga och via järnvägen. Om inte den brittisk-amerikanska Lend-Lease hade funnits så hade han underlättat betydligt för Armeegruppe mitte och Armeegruppe Nord med strategin. Lend-Lease var en framgångsrik sjöväga Allierad försörjningshjälp till Sovjetunionen.

[1] Den järnvägen grundlades redan på 1800-talet. På den järnvägen transporterades all olja från Kaukasus till norra Ryssland vintertid.

Författarens tankar i boken ‘Fångad i spelet’. 

(Information om bl.a. Stalingrads västra terrängförhållanden har lånats av andra författare i tidskriften MILITÄR HISTORIA nr 11/2012). 

Klicka på bilden två gånger för maximal förstoring