MILITÄRENS OCH POLISENS ROLLER VID KRIG OCH TERRORBROTT

Förslag till Kristna Värdepartiet rörande Försvarsmaktens respektive Polisens roll i ett lågintensivt till högintensivt krig.

Försvarsmaktens skyldigheter ska sträcka sig mot civilsamhället i krig och Polisens skyldigheter ska sträcka sig mot försvaret av riket i krig.

1. Vi tänker oss ett scenario där ryska VDV-förband (Spetznas) apterar sprängladdningar på kraftverk eller järnbanor eller ställverk och demolerar utrustning och järnbanor inom ett givet område. Polisen har utrustningen för att säkra spår efter att dådet har ägt rum. De har också befogenheten att stoppa all tågtrafik tillfälligt. Militären har medlen för att punktmarkera kraftverk och viktiga ställverk, som ännu inte har blivit måltavlor för VDV-förbanden, speciellt sådana som militära förband och regementen/flygbaser och viktiga civila såväl som militära hamnar behöver för sin strömförsörjning. De kan bevakas och försvaras av små förband ur Nationella Skyddsstyrkorna (hemvärnet) enligt en föruppgjord plan.
2. Vi tänker oss följande scenario där ryska prickskyttepar får uppdraget att döda elverksarbetare eller döda järnbanearbetare eller döda kraftverksarbetare under en pågående mikroinvasion t.ex. av Gotland, Norrland och Skåne. Vid ett sådant scenario blir förmodligen Polisen larmad före Försvarsmakten. Men polisen har inte den taktiska utbildningen för att leta upp prickskyttarna och oskadliggöra dem. Polisen har faktiskt ingen befogenhet att likvidera ett prickskyttepar heller. I den här situationen måste Polisen kalla in militären för att hjälpa poliserna eliminera illdådarna, när Polisen har spärrat av området för trafik och människor.
3. Det är svårt, men inte omöjligt, att föreställa sig att viktiga järnvägsbroar mellan södra och norra Sverige blir saboterade vid ett krig om Norrland. Kreml föreställer sig troligen att norra Sverige under en överskådlig tid ska försörjas av södra Sverige vid en ockupation av Norrland. Kreml ser sannolikt en lösning där norrländsk energi- och järnproduktion sköts av norrlänningarna själva och mot betalning ”erbjuds” av Ryssland till övriga Sverige och världen som en ”avspänningsåtgärd” de kan visa upp för världssamfundet.

I ovanstående första två scenarier behöver befogenheterna men framförallt skyldigheterna för respektive myndighet vara klargjorda på förhand för både Polis, stadsarkitektkontor, kustbevakning, brandkår, räddningstjänst, sjukvårdspersonal och Försvarsmakt. Stadsarkitektkontoret eller motsvarande ska förse polisen med planritningarna till byggnader som fienden strider ifrån och även byggnader omkring fienden. Polisen i sin tur ska förse militären med planritningarna. MSB ska ha på sitt ansvar att få ut informationen om det som pågår tillsammans med råd över hur vanligt folk ska agera eller undvika att agera i respektive situation.

Dessutom så måste vi militärt taktiskt kunna punktförsvara kärnkraftverken Ringhals 1, 2, 3 och 4 i Varbergs kommun mellan Halmstad och Göteborg för att säkerställa att verken inte blir utsatta för sabotage i syfte att stoppa leveranserna av förnödenheter, fosfater och olja.

Preemraff Lysekil är Skandinaviens största oljeraffinaderi med kapacitet att raffinera 11,4 miljoner ton råolja/år. Raffinaderiet och hamnen borde också dessa taktiskt kunna punktförsvaras.

 

”FÖRSÖRJNINGS- OCH FLÖDESSÄKERHET VID KRIG OCH KRIGSFARA

Krigsfara och krig kan beröra olika delar av landet på vitt skilda sätt och innebära svåra påfrestningar på vissa samhällssektorer. Följderna och graden av påverkan på samhället blir olika med anledning av detta. Förmågan att upprätthålla en tillförlitlig försörjnings- och flödessäkerhet blir också i hög grad beroende av vilka varor och tjänster som påverkas samt vilken nivå som anses rimlig att försöka upprätthålla. Vilka flöden som är avgörande för försörjningen och vilken försörjningsnivå som måste upprätthållas blir beroende av vilken inriktning avseende acceptabel nivå som beslutas och var de mest kritiska flödesstrukturerna finns.” Citat; MSB

”De senare åren har en rad störningar i allt från dricksvatten till energi och datatrafik ägt rum diakront i tiden, komplett med avklippta elkablar och allt. ”Geografiskt är det Gotland och Norrlandskusten (Gävle-Umeå) som är mer drabbat i förhållande till folkmängden. Mest anmärkningsvärt har de stora teleavbrotten varit. Dels det stora avbrottet november 2009, då 3,5 miljoner kunder drabbades. Dels de två stora avbrotten i december nyligen och häromveckan. Anmärkningsvärt är att dessa avbrott skett parallellt med Östersjömarinens beredskapsövning respektive vid uppstarten av LADOGA-15.” Citat; Johan Wiktorin, KKrVA blogg den 25 februari 2015

Man kan generellt säga att Sveriges försörjnings- och flödessäkerhet vilar på den ubåt och de minröjningsfartyg/ubåtsjaktfartyg som om vi skjuter till medel till det kan skydda Göteborgs hamn. Därför så bör MSB understödja marinen och en eventuell helikopterflottilj för ubåtsjakt m.m. på Västkusten, så att de i sin tur kan garantera flödessäkerheten för resten av landets civila sektorer.

 

FRONTJOURNALISTIK PÅ GOTLAND UNDER ETT KRIG

Journalister som inte är försvarsmaktsanställda bör fållas in i säkra och informationsmässigt betryggande fållor för försvarsmakten, i synnerhet under de svenska krigsförberedelserna på Gotland om vi ges tid till sådana. Men journalister har en viktig roll att fylla. De ska dokumentera och rapportera krigsförbrytelser och konventionsbrott, gärna utländska journalister till det.

Men vad skulle hända om journalister fick fri tillgång till hela Gotlands yta, särskilt utländska journalister? Jag tror att de skulle rapportera därefter, vilket skulle få till följd att våra förrekade utgångsplatser, korvetter eller grupperingar på land för den delen, skulle röjas, vilket skulle göra vårt försvar utsatt och i värsta fall verkningslöst. Oauktoriserade journalister bör hållas borta från Gotland. Förstärkning av Polis från fastlandet med dedikerade uppgifter kan komma att löna sig för att hålla information om var våra förband befinner sig borta från medialjuset. Då måste lagarna anpassas efter en sådan situation.

Slutsats:
a) Polisen skaffar fram planritningar på byggnadskonstruktioner runt omkring de stridande fienderna inklusive den lokal där dessa strider ifrån.
b) Polisen har inte den taktiska utbildningen för att leta upp prickskyttarna och oskadliggöra dem. Polisen har ingen befogenhet att likvidera ett prickskyttepar heller. Militär måste tillkallas.
c) Polisen har utrustningen för att säkra spår efter att bombdåd har ägt rum. De har också befogenheten att stoppa all tågtrafik tillfälligt.
d) Befogenheterna och skyldigheterna för respektive myndighet ska vara klargjorda på förhand för både Polis, kustbevakning, brandkår, räddningstjänst, sjukvårdspersonal och Försvarsmakt.
e) MSB ska ha på sitt ansvar att få ut informationen om det som pågår tillsammans med råd över hur vanligt folk ska agera eller undvika att agera i respektive situation.
f) Samtliga för försvarsmakten relevanta kraftverk och vissa särskilt viktiga ställverk ska taktiskt punktförsvaras av Nationella Skyddsstyrkorna enligt en föruppgjord plan.
g) Vissa viktiga broar mellan södra och norra Sverige bör vid första incident för säkerhets skull punktförsvaras av Nationella Skyddsstyrkorna enligt en föruppgjord taktisk plan.
h) Oauktoriserade journalister bör hållas borta från en krigszon. Förstärkning av Polis med dedikerade uppgifter kan komma att löna sig för att hålla information om var våra förband befinner sig borta från medialjuset. Då måste lagarna anpassas efter en sådan situation.

 

Förslag till Kristna Värdepartiet rörande Försvarsmaktens respektive Polisens roll vid ett större pågående terrorbrott.

Terrorbrott behöver inte nödvändigtvis börja och avslutas med en singulär stor explosion. Det finns exemplet med Anders Behring Breivik som efter att ha bombat regeringsbyggnaden i Oslo gav sig ut till Utöya för att skjuta på barn. Terroraktionen under OS i München 1972, som också var en gisslansituation, är ett annat exempel. Massmördaren Mattias Flink som under alkoholrus sköt ihjäl sju personer och skadade tre i Falun 1994 är ett tredje exempel.

Polisen skaffar fram planritningarna på de aktuella byggnaderna runt terroristerna och där terroristerna befinner sig och ger dessa till militären. Vid större terrorattacker så måste Polis och militär också samordnas. Polisen ska, simultant med att polisiära förhandlingsförsök med terroristerna äger rum, klargöra stridsområdet från civila där militären ska bestrida terroristerna. Polisen måste göra detta i samråd med militären eftersom militären kan strida med allt från prickskyttegevär till automatkarbin till lätt granatkastare eller en kombination av två eller alla tre av dessa vapen + drönare och manburen utstörningsutrustning mot eventuella drönare som opereras av terroristerna. Samtidigt så är det militären som har den taktiska kompetensen och kan tänkas vilja ha tillgång till vissa lägenheter eller hus för att strida eller eldleda ifrån.

Militären ska nedkämpa terroristerna till den punkt då de antingen ger sig eller går hädan till helvetet. Polisen ska efter att militären har gjort sitt arrestera brottslingarna och samordna t.ex. kustbevakningen, brandkåren, räddningstjänsten och sjukvårdspersonalen samt säkra spår. Ingenjörer får efter räddningsinsatsen bedöma eventuellt skadade byggnadskonstruktioners osäkerhetsstatus på en tiogradig skala där resultaten 8, 9 eller 10 ska innebära en avstängning av byggnaden eller delar av byggnaden.

I ovanstående scenarie behöver befogenheterna men framförallt skyldigheterna för respektive myndighet vara klargjorda på förhand för både Polis, stadsarkitektkontor, kustbevakning, brandkår, räddningstjänst, sjukvårdspersonal och Försvarsmakt. MSB ska ha på sitt ansvar att få ut informationen om det som pågår tillsammans med råd över hur vanligt folk ska agera eller undvika att agera i respektive situation.

Om inget terrorbrott eller förberedelse till terrorbrott pågår så behövs följaktligen inte militären. Det är SÄPO som avgör hotgraderingen på en femgradig skala. Gisslandramor har militären ingen egentlig kompetens för att sköta på egen hand. En samordnad polisiär och militär taktisk stab behövs i sådana fall och den ska då ledas av en polis med expertis inom området gisslansituationer.

Slutsats:
a) Polisen skaffar fram ritningarna på de aktuella byggnaderna runt terroristerna och ger dessa till militären.
b) Polisen förhandlar under tiden med terroristerna.
c) Den reguljära Polisen har inte egentligen den taktiska kompetensen för att nedkämpa terroristerna. Polisen har ingen befogenhet att likvidera terroristerna heller. Militär måste tillkallas.
d) Polisen har utrustningen för att säkra spår.
e) Befogenheterna och skyldigheterna för respektive myndighet ska vara klargjorda på förhand för både Polis, stadsarkitektkontor, kustbevakning, brandkår, räddningstjänst, sjukvårdspersonal och Försvarsmakt.
f) MSB ska ha på sitt ansvar att få ut informationen om det som pågår tillsammans med råd över hur vanligt folk ska agera eller undvika att agera i respektive situation.
g) Skadade byggnadskonstruktioners osäkerhetsstatus bedöms på en tiogradig skala.
h) Lagarna måste anpassas efter en sådan här situation.
i) Om inget terrorbrott eller förberedelse till terrorbrott pågår så behövs följaktligen inte militären.
j) Gisslandramor har militären ingen egentlig kompetens för att sköta.

Försvarspolitiske talesperson föreslår att MSB hamnar på den försvarspolitiske talespersonens bord men att försvarspolitiske talesperson gemensamt samagerar Med talespersonen för Lag&Rätt skulle KV få regeringsmakten.

SÄPOS roll är ganska klar anser vi.

FRA tjänar med strategisk insamling i första hand Försvarsmakten/MUST och regeringen.

Källa; MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) den 16 december 2014. Utdrag ur skrivelsen ”Så kan det civila försvaret
utvecklas och stärkas” Diarienr 2014-3277.

Läs även denna artikel på Kungliga Krigsvetenskapsakademiens blogg av Gustav Nilsson, fänrik vid Helikopterflottiljen och tillhör 3 Helikopterskvadronen med placering på F 17.

Ett nytt sätt att bemöta gråzonsproblematik

Man kan även köpa och läsa Totalförsvarets Författningshandbok 2017-2018

Roger M. Klang, Försvarspolitisk talesperson för Kristna Värdepartiet i Sverige

Kategorier: Kristna Värdepartiet | Etiketter: , , , , , , | Lämna en kommentar

Inläggsnavigering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: