”Är svenska arméofficerare taktiska analfabeter?” m.m.

Ola Palmquist framhåller ofta och gärna i artiklar på KKrVA att svenska officerare, hur ska jag uttrycka mig, i allmänhet är dumma i huvudet. Ingen tycks vilja bemöta, alt. klarar att bemöta, hans argument.

Det är alltid nyttigt att ifrågasätta rådande doktriner när man uppfattar dessa som dogmatiska. Det är ingen som anklagar Ola för illojala böjelser, det är inte det. Men när han själv uppnår dogmatiska proportioner i sin kritik så måste någon sätta ned foten, eftersom dogmatiska anklagelser riskerar att skada svenska intressen. Men för att sätta ned foten så måste man först avgöra vad som är rätt och riktigt. Låt mig ställa några frågor, som jag riktar till Ola och andra experter.

1. Är Ola en ”brigadräknare”?
2. Är Ola inbegripen i arméförbands olika motmedel och tillvägagångssätt mot stridsvagnsförband?
3. Är Ola medveten om att man åtminstone till stor del knappast kan använda den armémanual tyskarna använde under andra världskriget, kallad ”Truppenführung”, för att föra stridsvagnskrig i stora delar av Sverige, inkluderat Gotland, eftersom miljön inte är milsvitt stäpplik på de flesta strategiska ställen i landet? Åtminstone kan man inte använda den för stor förbandsskala. (Se 1. och 2.)
4. I nämnda artikel förklarar Ola att inte minst han själv är en av dem som är ansvarig för att fel utbildningskultur råder i försvarsmakten. Varför har inte Ola vågat säga ”stopp, inte mer!”?
5. Är nämnda artikel i själva verket ett försök att svära sig fri från ansvar efter att han tvingats bemöta kritik om ovanstående ansvar?
6. Hur rätt har Ola?
7. I vad har Ola i så fall rätt?

• Om Ola är en ”brigadräknare” så har han ingen business att tala mer allmänt om taktik. Han må vara taktiskt skicklig som ledare för ett stridsvagnskompani. Men räknar han framgång i antalet brigader så är han oduglig, som dynamisk taktiker i alla fall. Jag utgår från att Ola inte svarar taktiskt utan är ärlig, om han behagar besvara frågan.
• Vet Ola ens om att på t.ex. Gotland, så finns det goda möjligheter att angripa fordonskolonner, stridsvagnsförband och enskilda stridsfordon med handburna robotsystem?
• Förstår han att det finns bara ett fåtal vägar som leder till Visby på Gotland och som alla strålar samman vid Visby?
• Förstår han att det inte går att köra stridsfordon i bred formation på den allra största delen av Gotland utan både fienden och vi måste använda vägarna i mycket stor utsträckning och därmed köra i kolonn?
• Han förstår såklart att jordkokor från larvbanden lämnar avslöjande spår, på framför allt asfalt, vid fel markförhållanden i terräng.
• Förstår han att en motståndares IR-kamouflage och motmedel mot IR-kamouflage samt detektorer och störmedel inom det elektromagnetiska spektrumet kan spela stor roll för resultatet av ett krig på larvband, både mellan stridsvagn kontra stridsvagn och stridsvagn kontra infanteri/mekförband?
• Förstår han att på Gotland så finns det bara en liten sträcka längst i söder där fienden kan luftnedsläppa stridsfordon samlat?
• Förstår han att moderna små och billiga drönare lätt kan hitta och slå ut även de mest välövade och bäst tekniskt utrustade förband, i synnerhet när förbanden måste hålla sig till vägarna?
• Ryska överskeppningsfartyg är dock inte en ymnig resurs. De kan dock gå i skytteltrafik. I den bästa av världar (för dem).

• Jag ska ge Ola rätt i att, även om han inte sagt det direkt, Skåne och danska Själland och Bornholm snarare är första prio för Ryssland på grund av att inloppen till Östersjön måste ägas av ett expansivt Ryssland. Framför allt hamnen i Rotterdam och utloppet till Nordsjön, Atlanten och vidare in i Medelhavet får inte riskeras att strypas för Ryssland i ett hypotetiskt krigsscenario. Gotland i all ära, men just nu är förmodligen Kremls fokus på Stora Bält och Öresund och därmed indirekt Skåne och Själland. De kan inte ta det idag, men om några år när Putin säkrat delar av Ukraina och ett stillestånd har uppnåtts och förbanden och vapenförråden återigen fyllts…
• Men Skåne är inte alltid så idealt för stora mekaniserade förband som man kunde tro. Även här måste man i stor utsträckning hålla sig till vägar. Vägarna är dock fler.
• Norrland är nog ännu värre för rörlig krigföring. Här är vi nästan totalt bundna till vägar och bakhåll.

• Det är anmärkningsvärt att Ola knappast har delgett något botemedel mot den påstådda svenska taktiska analfabetismen. Sådan taktik bör inte vara hemlig. Nå, fram med den! Är det Truppenführung du syftar på så är den, som jag förklarat, till stor del inte relevant för oss.
• Det är också anmärkningsvärt att Ola tycks leva i det förgångna, andra världskriget. Om han istället hade riktat en del av sin energi till att syna dagens tyska krigsmakt så hade allt varit väl. Jag vet inte med er, men jag vill inte se en förtyskning av Sverige. För det blir ju resultatet av Olas policy att nedgöra svenska officerare som oduglingar och ett höjande av Wehrmacht och Waffen-SS till skyarna.
• Wehrmacht och Waffen-SS 1939 hade helt andra förutsättningar än vad svenska förband har idag.
• Ett utgångsläge, är det alltid dåligt Ola? Kör då ut i okänd terräng utan karta och spaning när du ska i strid, så får vi se hur det går för dig och ditt förband! Men utgångslägen måste naturligtvis ganska snart bytas till rörlighet och personliga initiativ.
• Wehrmacht och Waffen-SS syntes inte så jävla effektiva 1944-45, när deras förband var bortskjutna eller nednötta och dåligt underhållna. Det indikerar starkt att Wehrmacht och Waffen-SS förlitade sig på muskler. Det har inte vi råd med kanske.

Men hur rätt har Ola? Och vad har han rätt i?

• Det synes svårt för mig att avgöra. Det man kan göra är att undersöka statistiken från krigsspel som Ola deltagit i. Hur framgångsrik har han egentligen varit som befäl? Utan att veta så utgår jag från att han varit mycket framgångsrik. Men sätt honom under lupp!
• Men Olas beskrivning av hur det gick till när han var chef för Markstridsskolan är inte sjysst. Jag anser att elever måste ges tillfälle att gå igenom beslutsprocesser grundligt och långsamt, till skillnad från Ola. Annars riskerar de att missa och glömma moment i sin utbildning. Det är lätt för Ola att vara snabbtänkt med all sin erfarenhet. Men eleverna är elever för tusan! Låt dem göra fel och lära sig av sina misstag.

Roger Klang, författare till böckerna i bokserien ’Fångad i spelet’, om modern krigföring, stridsteknik gränsande till taktik, och strategi.