Det finns säkerligen mycket mer att säga än vad jag kan leverera just nu i den här frågan jag diskuterar här. Men jag ska ge det en sving. Varför behöver vi snart införa en lägre pensionsålder, alternativt en 4-dagars arbetsvecka, alternativt en förkortad arbetsdag? Den frågan ställer sig Konflikt i P1 i podden – Jobba tills vi dör.
https://sverigesradio.se/avsnitt/jobba-tills-vi-dor
I det programmet har P1s reportrar tittat, inte bara på folkhälsoaspekter och folks plånböcker, utan också på de nationalekonomiska vinsterna som man skulle kunna uppnå med en implementering av en lägre pensionsålder, en 4-dagars arbetsvecka, eller en förkortad arbetsdag.
Låt oss inte falla för frestelsen att vända på kausaliteten och säga att ”vi behöver mildra arbetsbördan för oss arbetstagare” i syftet att åstadkomma sociala reformer. Arbetstagarrörelsen har defakto i stort försvunnit. Nej, vi bör se på frågan nyktert och rationellt och ha samhällsvinsterna i målsiktet. Även om vi gör det så kan vi fortfarande som individer ha arbetstagarrörelsen i åtanke om/när vi inför reformer. På så sätt kan en enveten individ faktiskt åstadkomma en återuppväckt arbetarrörelse i Sverige. Det handlar bara om inställning och vilja.
Automatiseringen har kommit till en nivå där Sverige har kunnat sjukskriva fler, om nu det kan ses som en merit. Men fler dokumenterade sjukdomstillstånd har tillkommit de senaste 20 åren eller så. I USA har man från Republikanernas sida inga mjuka kuddar för medellösa, som man kallar det – ”white trash” – amerikaner. Dessa utgör Trumps väljarbas. Republikanernas ovilja att ens diskutera ”universal healthcare” skapar en allt större väljarbas för sådana groteska personer som Trump på både höger- och vänsterkanten (typ AOC Alexandria Ocasio-Cortez), även om många Trumpister, fortfarande i sann motpol till de av republikanerna kallade RINO (Republicans In Name Only) som John McCain (R.I.P.) och Mitt Romney kallades, vägrar att låta andra än vita amerikaner ta del av. De riskerar hellre att dö på grund av framtida utebliven sjukvård för dem själva och deras närmaste, bara så länge som inte de där förbannade migranterna från de där skitländerna får någon vård. Tills dessa MAGA-amerikaner står där med diagnosticerad cancer eller bara spottandes blod. USA röstade på Trump både i valet 2016 och i valet 2020 därför att Trump var den enda politiker som ville sätta stopp för Amerikas traditionella immigrationspolitik, med de medel han valde – att bygga en mur mot Mexiko. Det var en stor, bombastisk och spektakulär åtgärd, men den visade sig vara en blindgångare. Som en fotnot kan sägas att det kom i precis rätt tid, det kom när Mexikos olja var så gott som på upphällningen [studera CIA WORLD FACTBOOK].
Anti-immigration från Sydamerikanska länder och andra skitländer, tillsammans med ett starkt militärt försvar, och så skattelättnader för de rika, har alltid varit Republikanernas käpphästar. Det är bara det att Trump satte ord på ”white trash” (vilka jävla ordval) patrioternas egna tankar och han gav dem en vision som de kunde förstå i sina små lågpresterande hjärnor. ”Migranter – gräns – mur”, så långt kunde de tänka. USA har blivit ett pöbelvälde. Biden försöker att rektifiera det så klart, inte minst för att hans planer att elda på för ett Amerikanskt/Five Eyes krig i Mellersta östern mot Iran fast indirekt mot Kina, ska gå i lås. Det är naturligtvis förenklat beskrivet av mig.
Neoliberalismen och ”Trickle down economics” politiken i USA sedan Ronald Reagan har visat sig katastrofal sedan blue collar jobben till stor del har ersatts av maskiner och datorer. Först förlorar Average Joe sitt jobb, strax efter eller direkt på det förlorar han sin inkomst. Sedan förlorar han sin bostad. Och under hela den här proceduren finns det inte längre något spår av ett socialt skyddsnät. Alternativt så får Average Joe finna sig i att ta ett riktigt skitjobb i konkurrens med många andra som blivit arbetslösa på grund av de sista tjugo årens automatisering och datorisering, och till en mycket lägre lön.
Därför så har också medelklassen nästan försvunnit i USA. Kanske måste han till och med ta två jobb, eller tre, för att kunna försörja sig och sin familj. Det gör att han/hon kan vara tacksam att kunna klänga sig kvar i ekorrhjulet, till priset av sitt personliga hälsotillstånd (billig mat är ju dålig skräpmat) och den personliga relationen till sina barn. Det kanske fungerar, men så fort han/hon går i väggen eller någon i hens familj blir allvarligt sjuk, vilket alltid kommer att hända alla förr eller senare under deras livstid, så hamnar hen i den inte så avundsvärda sitsen att få det tvivelaktiga nöjet att välja mellan att förlora familjens bostad eller att låta familjen svälta. Och sedan förvånar man sig över att USA det senaste årtiondet upplevt social turbulens?
Vad måste vi svenskar göra för att undvika en sådan horribel situation?
Det är kanske inte en fråga om vad vi svenskar bör göra, för det vet vi nog allihop här i Sveriges kollektiva konsensuslandskap. Vi är ju inte dummare än att vi lär oss av USAs ohållbara politiska situation. Det är mer en fråga om hur vi bör gå till väga för att uppnå ett socialt hållbart samhälle.
Även om jag förespråkar en nationalekonomiskt lönsam lösning så måste vi för att kunna gå vidare i resonemanget ta Fia Medelsvenssons perspektiv i beaktande här. Fia Medelsvensson, ensamstående tvåbarnsmamma, upplever hur matpriserna stiger, drivmedelspriserna rusar iväg, och levnadsomkostnaderna skjuter i höjden i största allmänhet. Men hennes lön gör det inte. Fia Medelsvensson ställs nu inför tre valmöjligheter.
- Hon får konkurrera med många andra arbetssökande om ett andra låglönejobb. Det betyder att hon även kommer att få mindre tid över till sina egna barn, och kanske går hon också i väggen och blir sjukskriven och får se sina egna barn bli paria för att de inte har råd med kläder, mobiltelefon eller någonting alls. Vi får hoppas att Fia Medelsvenssons förstärkta ekonomi täcker barnpassningskostnaderna om hon får ett extrajobb.
- Hon får ”cut her losses” och med en inflaterad ekonomi gå ned i standard. (Se ovan)
- Hon får utbilda sig i hopp om ett bättre betalt jobb i framtiden, även om hon då måste betala tillbaka till CSN. (Se ovan)
Samtliga alternativ innebär en ekonomisk försämring för Fia Medelsvensson och för samhället i stort. Det som är dåligt för Fia Medelsvensson är nämligen dåligt för Sverige. Hon har ju inte råd att köpa något utöver det nödvändigaste. Det är klart, en och annan pensionär kan göra en extraslant när Fia Medelsvensson och andra lämnar sina barn i deras vård. Men blir Fia Medelsvensson arbetsgivare då, med allt vad det medför i extra arbetstid, bokföring, krånglig arbetsgivar- och momsdeklarering och myndighetskontakter? Stackars Fia Medelsvensson med barn. Det kommer inte att fungera för Fia Medelsvensson om inte hon och många andra måste bidra till den svarta ekonomin. Det är ju inte populärt.
Så hur ska vi lösa knuten? Vi har ju det här med att mekaniseringen tar över vissa jobb, även om det tillkommer nya jobb. Men det tillkommer knappast några nya jobb inom låglöneyrkena. Det är ju där mekaniseringen äger rum. Men det är inte riktigt sant, för om Fia Medelsvensson jobbar inom äldrevården så innebär en mekanisering förmodligen mindre förslitningsskador för henne. Vilket är bra. Men samhällsansvariga chefer tenderar att stirra sig blinda på neddragningar av personal och ser dessa som nödvändiga när arbetsbördan sjunker för de anställda. Då är vi tillbaka på ruta noll, fast med ännu en arbetslös familjeförsörjare – Fia Medelsvensson med dottern Pia och sonen Liam. Det är lika bra att sätta namn på dem, för de har namn också i verkliga livet. Samhällsansvariga chefer drar sig inte för att vräka barnfamiljer. Men på plussidan så blir samhället rikare när automatiseringen försätter Fia Medelsvensson med barnen Pia och Liam i konkurs. Det är tur då att Fia Medelsvensson råkade jobba på ett privatägt äldreboende! Då har ju pengarna någonstans att ta vägen – i ägarnas ficka. Nu vill jag tillägga att jag förespråkar på intet sätt en tillbakagång till tiden när samtliga äldreboenden var kommunala äldreboenden. Jag försöker bara peka på problemen som uppkommer när pengarna söker sig uppåt i de besuttnas fickor, om man inte samtidigt beskattar de besuttna mer. Vilka pengar är det som ”trickles down” i Fia Medelsvenssons situation? I dagsläget inga eftersom skatterna har en tendens att snarare bli lägre än högre. Men ibland får Fia Medelsvensson en brödsmula tillkastad till sig också. Mest för att det inte ska uppstå social oro, tror jag. Några alternativ:
- Vi löser kanske bäst vår gemensamma framtid genom att sänka pensionsåldern med fem år. Men kanske bara för vissa slitsamma yrken.
- Eller så sänker vi arbetstiden för arbetsdagen med en timma, till bibehållen lön märk väl.
- Eller så kortar vi arbetsveckan med en dag. Detta alternativ är dyrare eftersom en normal arbetsdag är åtta timmar.
Alternativ 1) och 2) kostar samhället lika mycket om varje låginkomstarbetstagare i dagsläget jobbar åtta timmar från 20 års ålder under en tid av 45 år. Bägge alternativen medför att det blir mindre/färre arbetsskador.
Men i alternativ 2) blir det svårt för Fia Medelsvensson att hitta entimmesjobb om man sänker arbetstiden en timma. Det blir svårt för alla Medelsvenssons att hitta ett entimmesjobb, så länge inte entimmesjobb poppar upp som svampar ur jorden.
Alternativ 3) kräver på större arbetsplatser att man verkligen tar i anspråk AI-datoriseringen för att kalkylera när Fia Medelsvensson ska få ledigt, om man inte fullt ut går in för att avlägsna en hel arbetsdag i veckan utan nöjer sig med fem timmars kortare arbetsdag fredag eller måndag. Fia Medelsvensson kommer fortfarande att få jobba fredagar på en annan arbetsplats om hennes ekonomi ska förstärkas, så hennes arbetstid har inte egentligen förkortats. Men hon slits inte ut i axlarna på grund av tunga lyft lika mycket längre, och hon belastar kanske därmed inte sjukvården i framtiden, åtminstone inte lika mycket eller lika länge.
Blir doktorn obsolet på grund av AI?
Nej jag tror inte det. Lika lite som att en chaufför kommer att kunna gå och lägga sig i lastbilens sovalkov under en pågående körning, lika lite kommer en doktor att göras obsolet av AI. Inom dessa områden kommer det säkerligen krävas att någon övervakar den information som styr lastbilen eller den information som leder till läkemedelsråden och receptutskrivningen. De som blir obsoleta är låginkomsttagarna som arbetar med monotona jobb, eftersom arbetsgivare tenderar att inte vilja ha fler anställda än vad som är absolut nödvändigt.
Vi har råd med fler sjukskrivna, eller?
Vi bör nog se sjukskrivningar som något av en marknadsregulator för att undvika att bli USA 2.0 Jag som inte ens ser mig som en vänsterkille ser detta som en möjlig lösning. Jag är absolut pragmatisk före jag är ideologisk. Nu när detta ligger ute till påseende, så får vi se om USA kan lära sig av våra vägval utan att själva tjurrusa mot stupet. Jag tror inte det. Antipatierna mot utom-amerikaner från diverse skitländer är för stor. Men i mitt land ska ingen behöva ligga och dö i rännstenen! En annan sak är amerikaners känslokyla över deras drogmissbrukare, skapade sådana av deras egen läkemedelsindustri många av dem, som i förlängningen leder till att missbrukarna tältar på trottoarer och skiter och pissar i gränder. För vilken amerikansk näringsidkare vill att missbrukare använder deras lokala toaletter. Gud förbjude, då skulle de ju bli som de socialistiska svenska matvarukedjorna COOP eller ICA som låter tiggarna nyttja deras toaletter och sitta och tigga framför deras butiker. Missbrukarna orsakar många sociala problem, som missbrukare. I Sverige så rehabiliterar vi våra missbrukare, så länge de själva önskar att rehabiliteras. Då slipper vi kliva i skit på stan. Nåväl, kanske slipper vi inte att kliva i hundskit trots att vi har hundlatriner och rastgårdar. Jag tror till och med att det är lag på att plocka upp skit i plastpåse efter hunden i Sverige. Men jag vet inte, jag har ingen hund själv. Det är ingen som följer upp någon sådan lag och kontrollerar bajshanteringen i alla fall. Och det märks faktiskt.
Hur är det med deras vapenpolitik på sina håll?
Den är bedrövlig. De har enorma vapenrelaterade problem på sina håll, både bland sina minoriteter och bland dem själva. I Kalifornien, Chicago och New York är det citat ”minoriteter” slut citat, som begår de flesta skjutningarna. Där är vapenlagarna mer restriktiva, vad jag vet. I de vapenliberala staterna så är det vita som begår, de flesta masskjutningarna i alla fall. Men här måste det sägas att Sverige nog är bombkastningstätare än USA. Vi vet alla vilka som kastar dem bomberna. Vi har också våra problem med skjutningar. Vi har till och med haft en del skolskjutningar eller andra dåd med dödsfall som följd på skolorna. Men jag är fullt och fast övertygad om att vi kommer att komma till rätta med våra problem eller åtminstone innesluta dem. För USA:s del är jag inte så säker.
Är jag för hård mot Amerika, amigo?
Nej, jag tycker inte att jag är det. Det man inte är medveten om kan man inte åtgärda. Jag gör dem bara medvetna. Vill de inte komma till rätta med problemen så är det deras problem. Pile it on the top, säger jag då!
Roger Klang
Lund, Skåne, Sverige
Det Tyska Kriget 